Idag hade jag bara en lektion och efter det skulle jag egentligen ha träffat pappa en sväng. Hans bil var på lagning så han kunde inte komma in, så det blev inget, inte idag i alla fall. I söndags pratade jag med honom och berättade att jag skulle till Malmö. Han frågade om jag var helt säker och att jag visste vad jag höll på med.
Jag ska åka tåg ner till Malmö, helt själv, och träffa en tjej jag träffat på nätet.
Nej, jag vet inte vad jag håller på med.

Det börjar bli lite jobbigt nu, både mamma och pappa håller på att fråga den frågan. Jag säger ja varje gång. Vad ska jag göra liksom? Jag ska bara vara i en främmande stad med en främmande person med en hel del pengar. Det kan ju inte gå annat än rätt, va?

Nej, nu ska jag göra ett inlägg med Dagens Outfit och sen ska jag sova eller något.

Jag citerar min mamma. Jag tror att hon sa de orden ett tiotal gånger igår. Det var skönt att prata igenom allt. Jag hatar att prata med folk när jag är ledsen, även om jag vet att jag mår bättre efteråt. Och hon ska hjälpa mig att komma på fötter igen. Vi ska söka jobb ikväll.

Idag började mitt nya liv. Det känns bra. Jag är så självsäker på mig själv så att jag till och med inte har något smink på mig. Jag är stolt över mig själv. Hoppas att det händer fler gånger.

Enligt Wikipedia: Also known as nervous breakdown or snapping, is a non-medical term used to describe a sudden, acute attack of mental illness such as depression or anxiety.

Det har jag precis upplevt. Jag satt med läxorna och försökte skriva en uppsats och kände att jag inte kunde fortsätta. Jag skulle ändå aldrig bli klar. Ingen mening, liksom. Att ha den tanken i huvudet samtidigt som jag kom på att detta är den sista terminen för mig i skolan - någonsin, kändes inte så bra. Det kändes faktiskt riktigt illa. Jag började gråta, riktigt mycket, jag började svamla för mig själv medan jag pillade med fingrarna på läpparna som om jag försökte få mig att vara tyst. Jag torkade mina tårar så gott det gick och försökte må lite bättre genom att göra en kopp varm choklad.

Det känns helt meningslöst. Allting. Denna sista terminen har hittils gått åt skogen, så varför kan inte resten göra det? Jag är just nu jäkligt rädd för mina betyg, jag vill ju gå ut med så bra som möjligt, men nu verkar det helt omöjligt att det skulle hända. Aldrig att jag kan ta mig i kragen nu. Det går inte. Jag vill, men. Nej.

Jag tror att jag ska försöka igen, och hoppas på att tårarna håller sig tillbaka denna gången.

Det första jag såg när jag vaknade var snö. Det var inte så mycket då, men nu efter att ha hållit på hela dagen så har det nog kommit upp till en decimeter i alla fall. Jag vill inte ens tänka på hur mycket det kommer att vara imorgon när jag ska gå till skolan.

Vet ni vad jag tror? Att "någon" läste min blogg och såg mina snöbilder och tänkte: "Hmm..hon verkar tycka om snö. Jag tror att jag ska ge henne lite till!". Sorry mannen, men jag gillar inte snö. I alla fall inte om jag måste gå ut. Men om den nu ändå är här så kan jag lika gärna gå ut och fota imorgon. Snöbilder är ju faktiskt väldigt fint.

Runt 12 idag.


btw, som ni kanske har märkt så har headern inte kommit upp än, och jag ska inte ljuga. Jag har inte börjat än. Men den kommer till helgen!

Yeah yeah. Jag vet att jag sa att det inte skulle hända igen. Men gör det så gör det.
Jag gillar inte läraren. Ända sedan vi fick en till basist i gruppen, har han bara fokuserat på honom och inte hjälpt mig ett skit. Jag orkar inte med det där mer. Därför sitter jag i skolbiblioteket och gömmer mig och hoppas att jag aldrig mer kommer att träffa honom. Jag vet att det är omöjligt då det är hela fyra månader till studenten.

Jag tror att jag ska gå till parken och fota lite efter skolan. Komma bort från verkligheten ett tag. Och jobba på ett projekt jag kom på att jag ville göra idag. Fast det kommer nog ta ända tills oktober, november innan det är klart, och jag postar det här.

Nah, jag hade visst inte mer på hjärtat. Ska smyga mig upp och gå på låtskrivarkursen (som jag faktiskt börjat gilla!).

Hejsvej!

Sista gången nu. Jag lovar. Om det inte funkar nu, så skiter jag i detta för alltid.
För er som inte fattar, så är detta min fjärde blogg. Möjligtvis femte, man tappar lätt räkningen.
Angående namnet, så har jag nog suttit i nästan en timme och gnuggat geniknölarna, utan resultat.
Så därför blev det detta. Det låter totalemo, och det är det säkert. Men jag orkar inte bry mig just nu.

Denna bloggen vet jag inte vad jag vill göra med. Troligtvis posta lite bilder jag fotat, skriva vad jag tycker och känner, eller så får vi bara vänta och se.

Header kommer på måndag.