Minority-konfetti! Det är långt i från alla på bilden, tog nog 100 stycken, men de ligger numera i en påse.

Okej, nu ska jag berätta om konserten. Jag var såå idiotisk och tog inte med kameran, men jag har lånat lite bilder från GDA, så cred till dem.

De satte upp stängsel efter mycket om och men, verkade det som. Typ vid 10, ba: "Rensa stället från saker och så börjar vi bygga om en halv timme", de började bygga vid 14 typ. Hrm. I alla fall så hade ju jag fått ett nummer och fick ställa mig i VIP-sektionen, som jag kallar det, haha. Längst fram i sektion 1 i alla fall. Sedan var det bara att stå/sitta i ett par timmar. När det var en timme kvar till insläppet så började alla att resa sig och tränga sig mot öppningen. 

När vi släpptes in började jag springa som en galning, haha. Man ville ju komma så långt fram som möjligt! Men när vi hade sprungit in i byggnaden kom helt plötsligt en dörr till, så vi fick stå och trängas i ett par minuter till. Efter ett tag blev vi insläppta och sprang till vakterna som kroppsvisiterade oss. Och jag vet att han säkert har blivit tillsagd att göra det, men..varför kollade han mina strumpbyxor? Det är ju inte direkt så att jag kunde gömma något där. Haha. Aja. Jag hade jackan med mig också, där jag hade lagt mina värdesaker. De kollade inte den, eftersom jag skulle ta med den till garderoben, men grejen är att jag hade min kamera med mig där i och kunde lätt ha tagit ut den på väg till gareroben, haha. Och nu såhär i efterhand så känner jag mig jättedum, men jag gjorde inte det. Jag ångrar mig jättemycket, för jag hade kunnat få ett par grymma bilder!

När jag kom in i själva arenan märkte jag hur många det var som hade skippat garderoben. Jag var bland de 30 första in, men när jag kom till arenan var det kanske 400 pers där redan.

Efter någon timme började förbandet, Prima Donna, och det var inte så att de var dåliga, utan mer..långtråkiga. Första låten var bra, men sedan kom det en likadan låt till..och en till..och en till. Jag vet inte om det var flera låtar eller om de bara spelade en låt i en halvtimme.

Efter en lång halvtimme kom roddarna ut och gjorde i ordning för det vi egentligen skulle se, och det tog nog 40 minuter eller så. Sedan började Song of the Century och alla började sjunga med. När de började spela 21st Century Breakdown och jag såg dem på scenen, bara några meter ifrån mig, kunde jag inte låta bli att fälla en tår. Tyvärr stod det en skitlång man (typ två huvuden längre än mig och ganska kraftig) framför mig, som envisades med att stå långt fram och jag försökte putta bort honom, men det gick inte. Jag återkommer om honom senare. När alla började hoppa så kunde man förflytta sig lite framåt, och tillslut kom jag förbi honom.  



Det satt några längst fram vid scenen som hade massa vatten och fyllde en massa glas och skickade till publiken. Det var jävligt smart gjort, jag tror inte att jag var den enda som hade vätskebrist. Fast jag tänkte på det, har man inte svininfluensan redan, får man nog det nu. Haha. Jag känner mig faktiskt lite sjuk, men med tanke på förra inlägget, så är det nog helt förståerligt.

Efter ett par låtar, massa hoppandes och massa skrikandes, kände jag helt plötsligt att jag behövde dricka snarast. Vid den här tidpunkten hade den stora killen kommit framför mig igen och jag tror att han hade sina söner med sig. När vattnet kom till honom snodde han det och gav till dem, och jag som behövde det så mycket! Jag försökte att stå på mina egna ben så mycket jag kunde och tillslut blev det helt tyst. Åh, nu är det slut på den delen och snart börjar Encore I. Undra om jag kan smyga ut innan de börjar spela igen och alla börjar hoppa? Nej, självklart inte. När jag hade gått halvvägs började American Idiot, och alla började hoppa. Jag kom in i någon slags zon, där alla galna fans var. Jag behövde inte ens röra mig själv, utan alla puttade på mig hit och dit och alla stod så tätt, så när de andra hoppade, hoppade jag med. En tjej en bit ifrån såg att jag plågades rejält och slet i min arm och drog mig därifrån och frågade om jag var okej. Nej sa jag självklart, med gråten i halsen. Hon var snäll och gav mig allt vatten hon fick tag på. Hon var grymt snäll, synd att jag aldrig fick chansen att tacka henne.



Vid detta laget insåg jag vart jag stod. Tredje raden, mitt framför podiet, där Billie skulle stå och sjunga de akustiska låtarna. Jag var inte längst fram, men det var inga långa människor framför, så jag såg allting jättebra. Jag var precis där jag ville vara, nu hoppades jag bara på att de skulle spela Macy's Day Parade, och självklart gjorde dem det! Det där var nog den lyckligaste tiden i mitt liv och det är den bilden jag ska ta med mig från denna resan. Efter den kom som vanligt Good Riddance, den har jag väntat hur jävla länge som helst på att höra live, på riktigt, och jag fällde ännu en gång en tår. Helvete var underbart!

+ Macy's Day Parade som Encore II ♥
+ Longview, Minority och Good Riddance
+ "Chuck", haha. (Kolla videon här neranför)

- Vätskebrist
- Den där jävla mannen
- Prima Donna